världens kassaste skräckfilmer.
Vi åt pizza, köpte godis, hyrde skräckfilm och skämde ut oss lite (enligt mig mycket) med våra utklädnader. Därefter gick vi hem till Lotta. Vi hann väll se tjugo minuter av filmen tills vi märkte att den var inspelad 1983 och inte var läskig alls. Men det var mysigt ändå.
Nokia N82.
Tack papi!
Nu sitter jag här i min lite småtråkiga maskering inför ikväll, inte helt jätteskojigt eller snitsigt men det duger väl. Snart ska jag dra ner till stan och träffa tjejerna och efter det blir det godis och skräckfilm.
Blir ni förvånade om jag tar med mig kameran?
Shake your ass, come over here.
Bu! Nu är lovet nästan slut och jag funderar som vanligt på varför man inte gjorde det mer minnesvärt. Man vill ju ha gjort något stort som man kan berätta för alla om sen när skolan börjar igen, och folk frågar 'Vad gjorde du under lovet då?'
Nu ska jag se klart på skräckfilmen jag tittar på och sen gå och lägga mig och drömma om psykiskt störda djävulsbarn. Sov sött ni med.
Ge mig pumpor, läskiga masker och blodspår.
Här var det långkalsonger. Idag kommer jag antagligen bara gå runt och deppa för att ingen kommer och knackar på min dörr och tigger om godis. Jag får inte ens vara glad över att någon kastar toapappar i min trädgård, för i Sverige dör alla traditioner ut. Det förvånar mig inte om vi snart slutar fira julafton också.
You know, I totally saw that coming!
Hola! Idag tog jag ett steg framåt i att ta kort på offentliga platser. Nästa steg är att plåta random människor ute på stan eller något.
++++
Glad skärtorsdag på er. Nej förresten, det är onsdag idag.
Den bästa grannen.
Min grannes hus.
Jag kommer ihåg den där dagen så väl. Den där dagen då jag och min favoritgranne blev osams. Jag var inte så tuff på den tiden. Men jag ville vara det. Så för att imponera på en släkting ropade jag högt ut i luften något i stil med att Sandra, min granne, var en idiot. Egentligen visste jag inte varför, hon var ju en kul tjej, den där Sandra. Men jag kände mig så tuff och hon hörde mig säkert inte ändå.
Efter det sågs vi inte mer. Och jag tog mig aldrig tid att fundera över varför. Sex år senare fick jag reda på att anledningen till grannfejden var det där utropet. Efter det kallar jag sällan folk för idioter, och granntösen älskar jag tills fötterna domnar.
The incredible hulk.
Okej, så här är det. Jag strugglade mig fram till linneskåpet i bäckmörkret. Lampan var trasig. Jag fumlade med allt tyg som fanns där inne, men tillslut trodde jag mig hitta vad jag sökte.
En kvart senare stod jag bredvid sängen med ett lite sorgset flin på läpparna. Hulken-lakan.
Inte direkt vad jag letade efter, men jag orkade inte gå tillbaka och hitta något bättre.
Dagens bravader
Vi är nog de enda på hela jordklotet som alltid alltid alltid misslyckas med kladdkakor. Det är sjukt med tankte på hur många gånger vi försökt...
Sequins and stuff
Det blev inte bra. Jag bara snurrade runt med en blandning av förtvivlan, panik, skuldkänslor och förvirran. Kombinera det med ett rykte om knivhugg i kön till klubben, trånga ytor, svettiga kroppar och hög musik.
Tur att några andra av mina kompisar också kom in, och förlåt till er som blev bortslummade.
When I say Jump you say How high.
Gårdagens middag. Fan vad härligt livet är! Nu ska jag ut och dansa med mina kompisar. Ha en superfin söndagkväll!
Bokeh som japanerna säger.
Höst höst höst.
Jag gick till stan direkt efter frukosten, smög mig på Emma och Rebecca i ett provrum, köpte 7 nya armband -slå det om du kan - och ett halsband. Sen tyckte jag att mina skor passade så bra bland kottarna så de blev inte uteslutna ur det sista kortet.
Fredagsmys.
Fredagskväll hemma hos Erica, och misslyckade fotoexperiment på vägen hem. Men jag jobbar på det, man kan aldrig bli sämre än vad man redan är, futurum är alltid ljusaren än presens. Nu är det lov och jag kommer att ha mer tid åt min älskling (kameran). Eftersom jag inte har något liv så kommer ni antagligen få mycket uppdateringar under lovet. Ha det bäst och sov godast så länge!
ohana
ägget dök upp igen
Om 15 och en halv timmar ungefär så är det lov. Höstlov och det ska bli hur skönt som helst. Jag har varit så trött och grinig och tråkig som en människa kan vara den senaste veckan när jag kommit hem efter långa dagar med alldeles för tidiga uppstigningar. Solen hinner ju inte ens gå upp innan jag kommer ut ur huset.
Men det är mysigt också, nu börjar julen för mig. Ni kommer tröttna på mitt tjat, men det går inte gömma att jag är en jultjej.
Fy fan vad jag längtar efter snö och allt det där jul-böset.
den där lilla killen som ser så snäll ut du vet
Jag håller faktiskt med alla andra bloggare i Sverige om att den där Jimmie Åkesson från Sverigedemokraterna borde skickas på behandlingshem för hjärncells befriade människor. Att skylla Sveriges ökade våldtäkter på att "muslimerna expanderat" var rätt så idiotiskt sagt.
Jag måste faktiskt säga att jag såg den första riktiga dvärgen i hela mitt liv igår eftermiddag. Jag blev faktiskt aningen nöjd med mig själv för att mitt huvud var fritt från alla läskiga fördommar och sånt. Det första som ploppade upp i hjärnan var faktiskt tanken att den där killen såg snäll ut.
Just my luck.
Kul att de godaste alltid hinner ta slut innan jag får tag på chokladasken. Jag får lägga lite kött på benen så jag kan knuffa mig fram i tid helt enkelt.
Så kan jag ju berätta att det där prover jag tänkte kugga på gick rejält bra. Faktum är att jag blev klar först i klassen. Där sprack min happy-ballong. Något måste ha gått fel, eller så var jag den enda i hela klassen som inte var nervös och stressad. Tänk vad lathet för med sig bra saker!
Plugggeten herself
Ibland undrar jag vad jag ska göra av min tid som egentligen borde gå åt till läxor... Jag funderar på att inte sova alls och ta igen min missade skönhetssömn under matteprovet imorgon. Märks det hur otroligt taggad jag är?
Åh nej! Jag läste nyss att det ska bli saffranskris i år, vilket betyder att det kanske inte blir några lussebullar till jul. Jaha, där var den julen förstörd.
Ett ändlöst maraton av karaoke bilder
Yes, där är hon. Hon som inte verkar kunna lyckas med kläderna. Det är ju hon, Sofia. Jag. Till att börja med ska jag berätta att egentligen var det inte meningen att ha två stycken olika blommiga plagg på sig. Nu till den lite mer intressantare delen.
Lördagkvällen spenderades med människor jag gillar. Har saknar dessa flickor, och många fler. Fler kvällar med timtals falsksång tycker jag!
Ack en ny Lördagsmorgon
Mina nya skor är vackra.
Cykel, skräpmat, åter skräpmat och tjejkväll är planerat den här dagen än så länge. Och aj, tyck synd om mig, jag har fortfarande träningsverk efter kassarna och galgarna jag bar på igår i min vilda shoppingrunda.
Jag är egentligen lite ledsen över att jag låter så ytlig, men jag talar från hjärtat när jag säger att;
Fan vad livet är ljuvt när man har pengar på banken och massa nya kläder i garderoben!
Jag skulle ändå inte äta upp den.
Imorgon ska jag köpa mig en pumpa så att jag slipper sitta och karva i apelsiner. Nämde jag att jag tycker det är tråkigt att alla halloween-traditioner och känslor har minskat med åren? Så är det i allfall, och det är jäkligt synd att det där barnasinnet rinner ut ur våra händer.
Obehagligeten himself.
Jag förtjänade den här dagen. Sovmorgon till 12.00, två lektioner, sen fika med 4 flickor.
Put this on and I will never go away from you again
Nytt armband. Kärlek i materialistisk form, även om det inte är särskillt vackert.
Monday you could fall apart
Gårdagen var sjuk. Först kommer främlingar fram och konverserar på gymet, sen middagsbråk med familen, ja nästan matkrig (det flög ett par gurkor och en halv köttbulle förbi mitt huvud några gånger). Sen ville ingen be om ursäkt, så vi alla klämde in oss i bilen och köpte världens största godispåse som vi proppade i oss. Sen kom ursäkterna.
allergi.
Först (bild 1) är dom hur gulliga som helst. Men sen, när ingen annan ser så blir dom läskiga (bild 2).
Nej, så är det inte, katter är jättesöta. Men jag är mer en peopleperson. Jag gillar folk.
Det här är min kompis Ericas nya lilla kisse förresten.
Jag tycker synd om äggen.
Att äta ägg fungerar ungefär lite som en abort.
Eller, kanske inte. Jag har nog aldrig i mitt liv gått upp sä här tidigt en lördagmorgon. Okej, det har jag, men aldrig frivilligt. Men det lönade sig, jag har äntligen läst ut den där boken med så otroligt många miljöbeskrivningar, och lagat mat, och tillochmed försökt banka in lite franska i huvudet. Ikväll firar jag helgen med några sköna lirare.
1 dag i veckan är mitt hjärta grönt.
Fredag idag. Det betyder vegetariskt. Jag har fått för mig att vara vegetarian på fredagar helt enkelt, och det förvånar mig hur lätt det är. Det är klart jag tänker på djuren, och ännu mer tänker jag på miljön, men allra mest är det bara kul att testa någonting nytt. En utmaning trodde jag, men det visade sig ju inte alls vara svårt. Hur gott som helst snarare.
Och för att fira skolveckans slut tog vi oss till ett café och talade strunt och skämmiga känslor.
Fan. Jag gjorde det igen.
Som rubriken lyder - jädrar! Jag lyckades igen. Hade lovat mig själv att jag skulle få tillräckligt mycket sömn den här natten, men nu sitter jag ju här helt klarvaken och den där fula klockan blinkar 23:56 med rött ljus.
Jag ville också säga att hösten är här nu, här hos mig. Det märks, inte just på vädret, snarare på ljudet. Kent ligger i luften som en tjock gas. Kent är oundvikligt om vinterhalvåret. Det går inte att smita undan, men det här året ska jag ta emot den där känslan med öppna armar. Jag ska sitta där med tjocka rätt fula vinter kläder innomhus, blek hy, tusen lussebullar och en rykande varm kopp i händerna.
Ja, som det känns just i denna stund funderar jag på att välkomna kaffet in i mitt liv igen. Mindre vita tänder rör mig inte i ryggen för tillfället. Åh, nu fick jag en såndär akut fika-abstinens. Jag får ta att släpa med mig någon till stan imorn på lite fika.
Life in technicolor II
Ìnspiration.
Bonjourno, jag hinner inte upplysa er om något ointressant just nu för jag har söta små (läs: stora) läxor att få gjorda. Så jag har händerna fulla i några timmar framåt. Gud så jag älskar mina lärare!
Jag gouterar nitar.
Jag gillar nitar, så den här godingen fick följa med mig hem idag.
Save your soul before nothing can be done.
Det luktar bränt här.
Det kan bero på eld-incidenten som ägde rum nyss, men det låtsas vi inte om. Jag var nog en pyroman i mitt förra liv eller något liknande. Efter vad jag vill kalla en dag fylld av sömnlöshet, gitarrplirrande, fotografering, skola, och några fina kompisar ska jag ge Svenska Hollywoodfruar en stor fetdiss och sätta på en av världens bästa filmer.
Like the morning sun your eyes will follow me.
Duktig, det är vad jag har varit idag. Tränat, catchat up med en vän, varit barnvakt och därmed varit extra gullig mot mina bröder, gjort mina läxor ganska ordentligt för en gångs skull och nu sitter jag och myser med tända ljus och en redig portion glass. En alldeles jättenervös tjej gick precis härifrån påväg att träffa en pojke. Så skänk henne lite hopp.
Vägen till lyckan.
Egentligen är jag lite för ljus-kåt för att få äga, eller över huvudtaget äga en sån här kamera. Solnedgångar tycks vara det bästa jag vet nuförtiden. Men det gör inte mig så mycket.
Såhär såg det ut igårkväll när vi cyklade den - enligt Jenny - livsfarliga vägen mot ren lycka.
I dair you.
Läxorna väntar, och som vanligt väntar jag till den senaste timmen med att få dem gjorda. Fantasin tryter just nu så det får räcka med ett par bilder.
