Jag hatar när folk som aldrig någonsin rört en kamera förr testar min kamera, och så blir bilden perfekt. Varför kan inte JAG ta
sånna bilder?!

Idag har jag andats i 8 929 440 minuter. 148 920 timmer kan man också säga, eller 6204 dagar. Hela året har jag gått och
vridigt mig inför detta. Jämmrat, suckat och bävat. Födelsedagar gillar jag, men det här med att fylla år, det är inte min grej.
Många förstår inte det där. Men om man skulle gämföra sin kropp och sitt liv som ett föremål, låt oss säga en mobiltelefon,
så förstår ni hur jag tänker. För varje stund som går blir den äldre och sliten, uttjatad. Men nu när jag har siffrorna framför mig,
svart på vitt, så ser jag att min mobil inte är så värst gammal än. Jag menar, 6204 dagar? Och förresten vem bryr sig.
Det är inte lönt att räkna ner år och dagar. Live hard die young!

Och grattis till mig själv förresten.

Benjamins bild.
Chillar röv en onsdagkväll framför tven, kollar bilder från jobbet. Att disneychannel fortfarande håller igång på kvällar och
nätter numera är inte riktigtbra för min dygnsrytm. Världens bästa mamma fyller år idag också, och imorn kommer stora
tjocka släkten. Jag börjar förbereda mig mentalt redan nu.

Hehe sånt här gör jag när jag väntar på bussen om morgnarna. Nu ska jag åka iväg och kolla på mina små dansöser på teatern.

Blir så glad när jag får nya läxhögar. Eller läxor får vi inte längre, det hade inte varit några problem. Nu delas prov och hemtentor
och inlämningar och uppsatser ut som om de var dagliga läxor. JAG HINNER INTE LEVA ORDENTLIGT.

Lade märke till att de hängde upp julbelysning i stan häromdan. Jag taggar jul.

Början på slutet av en lång komplikation.

Lilla lady, lite så känner jag mig.

Jag citerar smidigt J.K. Rowlings i rubriken för att leda in er på rätt spår. För ur askan från mitt gamla avlidna bredband föddes
ett nytt, som en liten fågel - vi kallar den för Fenix - och jag ska vårda denne lika väl och ömsint som jag behandlade det
gamla. Och dör Fenix ska jag ta mig ett långt fartfyllt samtal med Glocalnet, misshandla dem verbalt, piska dem med min rappa
tunga och sedan vänta en vecka på ett nytt!

Idag har jag mest varit på möte, blivit serverat bandpasta, parmaskinka, ruccolasallad och olivolja av en dösnygg kock, druckit
kaffe och skrattat åt Jessica.
Det känns knäppt. Jag har gått och dragit på den här uppdateringen i två dagar nu. Och så visar det sig att det visst inte var
så jobbigt. Fingrarna flyter över tangenterna precis som mjölken jag nyss spillde ut över dem. Jag kanske till och med har
hittat lite skrivinspiration igen.

Drar ut på en lång höstpromenad (läs: åker buss och bil). Känner att det har blivit jäkligt mycket bilder på mig själv den senaste
tiden. Det är jag då, jag där, jag underifrån, jag överifrån, jag sur, jag glad, osv. Det beror mest på att jag är inne i en snyggperiod
just nu. Fastnar ovanligt bra på bild! Förut undrade jag om ni någonsin kommer tröttna på olika porträtteringar av mig.
Fast det skulle ni ju aldrig göra.

TGIF och igårkväll föll första snön över mitt hus. Den här vintern kan inte bli annat än bra.

Det är rätt fint som det är just nu.

Andas in.
Andas ut.
Mantra tills det blir en omedvetenhet.

Har inte riktigt funnit orden de senaste veckorna. Känner att jag bara gett ifrån mig en massa obetydligt pladder och sånt.
Så tills vidare kompenserar jag med att leverera bättre bilder.
Nu ska jag gå tillbaka till min nya garderob och beundra lite.

Bilden på mig står Erica för.
Idag hörde jag en röst så vacker att jag ville slita ner killen från scenen och ta med mig hem. Jag funderade seriöst på att
söka upp honom efter hans uppträdande och erbjuda honom att följa med till min enkla boning. Något av en blandning av Elvis,
Bruce Springsteen och honung. Nu ska jag gå och lägga mig innan jag häver ur mig något mer olämpligt.