Du, min ögonsten.





Klockan är 02.25. Syrehalten i mitt rum är nog så låg som den kan bli, och luften känns fortfarande fylld med ett tjockt lager Håkan Hellström. Huset är så tyst att jag kan höra hjärtat pumpa ut blod i kroppen. Så här harmonisk känner jag mig bara vid sällsynta tillfällen. Så jag ska nog stanna uppe ett tag till.
Bilderna är från idag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0