Vägen till lyckan.





Egentligen är jag lite för ljus-kåt för att få äga, eller över huvudtaget äga en sån här kamera. Solnedgångar tycks vara det bästa jag vet nuförtiden. Men det gör inte mig så mycket.
Såhär såg det ut igårkväll när vi cyklade den - enligt Jenny - livsfarliga vägen mot ren lycka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0