Som rubriken lyder - jädrar! Jag lyckades igen. Hade lovat mig själv att jag skulle få tillräckligt mycket sömn den här natten, men nu sitter jag ju här helt klarvaken och den där fula klockan blinkar 23:56 med rött ljus.
Jag ville också säga att hösten är här nu, här hos mig. Det märks, inte just på vädret, snarare på ljudet. Kent ligger i luften som en tjock gas. Kent är oundvikligt om vinterhalvåret. Det går inte att smita undan, men det här året ska jag ta emot den där känslan med öppna armar. Jag ska sitta där med tjocka rätt fula vinter kläder innomhus, blek hy, tusen lussebullar och en rykande varm kopp i händerna.
Ja, som det känns just i denna stund funderar jag på att välkomna kaffet in i mitt liv igen. Mindre vita tänder rör mig inte i ryggen för tillfället. Åh, nu fick jag en såndär akut fika-abstinens. Jag får ta att släpa med mig någon till stan imorn på lite fika.