Det finns inget krav att läsa detta, det är mest dokumentationer till senare. Men har ni tråkigt så varsågoda.

Filosofian, det vill säga jag, äter chokladbollar och läser igenom alla mina små smarta twitter uppdateringar. Ni skulle se mitt belåtna leende just nu, det är på vippen till arrogant. Åh så finurlig jag är. Lite självupptagen också, för att vara helt ärlig. Men det gör mig inte mycket, inte er heller.
Idag åker två av mina best friends iväg till Kreta med två vuxna män, fast så mycket till män är de väl inte. Elva ikväll flyger de från Stockholm och jag ska försöka komma ihåg att hålla tummarna så att de inte dör. Har jag tur så dör de inte under själva vistelsen på ön heller.

Jag och en vän zappade runt lite och fann kronprinsessan och Daniels bröllop på ettan. Livesänt tydligen. Pampigt, "vackert", stelt och oroligt långvarigt precis som alla hade väntat sig. Kunde de inte överraska svenska folket? Göra någonting galet eller kanske till och med modernt? Kunde de inte skippat operan och de plastikopererade "leendena"? De gråhåriga tanterna längst fram såg ut att lida av mensvärk och klåda. De såg alltså inte glada ut. Och jag förstår dem, det kan inte vara roligt att sitta där i så lång tid och bevittna halvtaskiga musikuppträdanden och sminkade småpojkar i sjömanskostymer. Herre gud programmet har till och med kommentatorer som berättar om den isländska prinsen som bär ringarna och de ryska kristallerna i kungens kusins örsnibbar.
   Men det finns några positiviteter. På plussidan står söte prinsen som man kunde låta ögonen vila på då och då, där står också vår vackra Victoria  som visade vart skåpet ska stå då hon stod emot tårarna medan hennes nya man såg rätt blöt ut.  

Jag har också kommit på att jag inte gillar det där med bröllop. Måste man lova att vara tillsammans tills döden särar paret? Löften är så lätta att bryta, äktenskap borde innebära något djupare och mindre bindande.