Dagen började bra, slutade dåligt.
Sovmorgon är alltid skönt, trots att regnet stod som spön i backen och rann ner i mina trasiga stövlar. Blöt och ändå pigg sprang jag in i stadens lilla Teater för att få se en skolföreställning av de aningen vilda esteterna vilket i själva verket var en orkesterspelning med knasiga gubbar. Det såg ut som att de med nån slags kombination av kärlek och ilska försökte göra sönder sina instrument. På ett väldig snabbt sätt. Jag blev nästan lite rädd, fast ändå fascinerad.
Skolan var helt okej, dock satt jag hela franska lektionen och funderade på om jag var utvecklingsstörd, som vanligt. Senare var det dags för min brors 10års kalas med massa släkt man var tvungen at skrika i öronen på. Den senare delen av dagen kan ju bara brinna upp, dö, förvinna, drunkna, "dra räva i grus" eller bara fara åt pipsvängen. Lite skönt är det ändå att just här på filosofian är det jag som är i centrum.