LOV.
Som man delvis ser på 2a bilden valde vi nästan exakt samma kläder igår, lyckat. Resten av bilderna är mest meningslösa bilder på mina snygga linslöss!
Måste bara häva ur mig lite onödigheter innan jag drösar i säng.
Vi kör en random smårolig bild från imorse och tar en liten oförstålig resumé av tionde februari 2010. För lite sömn, för mycket skratt, för mycket mys och för lite mat (men ta det lugnt, det ersattes av kakor). Sen har jag tagit farväl av far min som drar iväg till marocko inatt. Tack och hej leverpastej.
50 BUSSEN & HISTORIA.
Syns det att dom var söta och nykära? Inte? Okej då får jag väl berätta att dom är det. OCH kameraskygga.
Då är det tur att jag har this girl.
Nu har jag verkligen gjort ALLT för att fördröja pluggandet. Det finns absolut inte någonting att göra som kan skjuta fram det så jag får väll börja banka in industrialismens revolution i skallen. Tråkigaste dagen någonsin.
Förresten, hoppas det inte märks att jag gillar bussar.
Vår tack.
There's a wild wind blowing down the corner of my street, every night there the headlights are glowing. There's a cold war coming, on the radio I heard. Baby it's a violent world.
Vi kommer att dö samtidigt du och jag. Vi kommer dränkas i snön.
När jag gick upp imorse var mitt fönster vitt. Igensnöat. Jag är lite besviken på mig själv, jag som älskar snö! Och nu sitter jag där dagarna i ända och tjatar om hur jag önskar att den kunde smälta så att våren kunde komma. HJÄLP JAG HÅLLER PÅ ATT BLI VUXEN! Nu ska jag gå och leka med min bror. Då kanske jag stannar lite i utvecklingen..
Jag har sett dig som en gång stod längst fram, jag har sett dig som en gång ville hålla min hand.
Stolt som tuppen!
Chatroulette is no place for young girls like you.
Om kvällarna blir jag låg och deppig, men så fort jag öppnat ögonen om morgnarna är bekymmrena som bortblåsta. Det kanske är något som alla upplever men det är värt att tas upp. Jag vill aldrig mer vara ensam när solen gått ned. Och i fredags var jag ofantligt nere i dalarna.
Födelsedagsförfest, sen ut och dansa. Inte ens jätteberusad, men ändå lyckades jag hamna hemma i sängen innan kvällen blev morgon. Livet var så värdelöst så jag gick och lade mig.
Invisible to all, the mind becomes a wall.
Det där nyårslöftet om att ha roligare än förra året har verkligen fungerat bra. Jag har så där tappa-andan-och-förstöra-sminket-roligt minst ett par tre pånger varje dag nu, och det är en sån förbannad lättnad! Jag har kommit fram till att en del beror på energin och sömnen, men att mycket också är mina knasiga kompisars förtjänst. De kanske inte orkar läsa det här, men jag är tacksam i alla fall.
Imorgon är det fredag. VAR DET NÅN SOM SA FEST ELLER?
En helt vanlig dag i filosofens liv.
Först traskar/springer jag till bussen i kylan. Oftast med lite musik som gör mig morgonglad.
Efter två minuter trampar Lotten (med sina super fashion vantar) in och håller mig sällskap. Notera het gubbe.
Nio anländer vi vid skolan och möts där av två bondtöser, här roar de sig med att träna på det skojiga tyska provet!
Efter ett par lektioner är det lunchrast, det vill säga plugg i cafeterian.
Påtårs bruden och jag brukar inte få så väldans mycket läxor gjorda. Tur är väl det.
Sen är skolan slut, helgen är kommen och oftast drar man till stan då. Självklart med kollektivtraffik.
Sara bruden lämnade mig och jag fann Anna och Becca vandrandes i staden. Så jag följde med dem ett par timmar.
Sen for jag hem och käkade, och efter det tog jag mitt pick och pack och drog till Jenny.
Vi gick en promenad och köpte alldeles för dyrt godis.
Och dekadensen är hård, alla mina vänner har gett upp sömn, och dekadens är så svårt.
Jag har äntligen kommit på vad dekadens betyder!
Idag är det sista dagen av året så jag får väl hitta på något skoj. I morse hade jag en jävligt intim stund med Ian Somerhalder hehe.
...men sen vaknade jag. Så nu ska jag fortsätta dagen i samma missnöjda stuk
Palpitations.
Det senaste året har jag funderat på om jag inte borde vara ledsen för att jag har en o-existerande överläpp. Men jag lyckas ändå inte bli deppig för det. Jag tycker nästan att det är fint, ja, det är fint. Vem behöver operationer och injektioner när man kan ha självförtroende?
Varför skådar jag ingen snö förresten?
December the fifth.
Stan med mor och bror först och främst, julklappar skulle inhandlas men eftersom jag blivit så självgod på senaste tiden slutade det med presenter till mig själv. Fram mot kvällen var jag ensam och fundersam och började känna mig allmänt tråkig, så som om någon hade läst mina tankar plingade det till i mobilen och några minuter senare var jag med Frida, Michaela och Lotta. Kvällen blev väldigt mysig ändå.
I would but you must wait till it gets dark.
Höst höst höst.
Jag gick till stan direkt efter frukosten, smög mig på Emma och Rebecca i ett provrum, köpte 7 nya armband -slå det om du kan - och ett halsband. Sen tyckte jag att mina skor passade så bra bland kottarna så de blev inte uteslutna ur det sista kortet.
allergi.
Först (bild 1) är dom hur gulliga som helst. Men sen, när ingen annan ser så blir dom läskiga (bild 2).
Nej, så är det inte, katter är jättesöta. Men jag är mer en peopleperson. Jag gillar folk.
Det här är min kompis Ericas nya lilla kisse förresten.
I dair you.
Läxorna väntar, och som vanligt väntar jag till den senaste timmen med att få dem gjorda. Fantasin tryter just nu så det får räcka med ett par bilder.
Babbelmajjor.
Till er som undrar,
anledningen till att jag och Erica brukat ta promenader lite då och då är för att vi har så herrans mycket att babbla om så vi orkar inte sitta still hela samtalen. Hon är mitt lilla chokladälskande energiknippe!
Och ikväll fick vi uppleva sötsaksplundring på Ica, solnedgång i hamnen, lite för intensiva pojkar eller om man vill kalla dem unga män som antagligen käkat glo-soppa med mera. Jag undrar varför det alltid händer så konstiga saker med Erica.
Idol.
Hello vänner. Idol har precis börjat och jag är nog inte den enda som sitter klistrad framför TVen. Trots att det efter 5 år är rätt överskattat så kan man bara inte strunta i att se the auditions. Varför är det så himla skoj att se folk göra bort sig?
Varför så butter Gunhild?
Dagen till ära, dagen då vi börjat gymnasiet, slutade vi tidigt så stegen styrde oss till ett fik där vi käkade vad mina kräsna vänner tyckte var halvtaskiga chokladbollar. Och nej, jag tänker aldrig aldrig aldrig kalla dem för negerbollar.
Två nya ansikten dök upp också, så typiskt Sandra att ragga upp nya kompisar redan första dagen, det uppskattas. Jag ska tamig sjuttan också hitta färskingar! Historian om det krångliga klassbytet tar jag senare. Ha det fint så länge
