SSTRESS.
Fredag. Det första vi tänker på när man vaknar om måndagmornarna. Det är det sista vi tänker på om torsdagkvällarna. Och imorgon är det äntligen dags.
Mongo.
Trodde som sagt att det skulle vara vår nu ett tag framöver, åtminstonde framm till juni. Men nej, det ville bli vinter igen. Dagen till ära var jag i stort behov av ett någorlunda normalt objektiv, så snälla Carro lånade ut ett till mig. Jag varierar det med en gammal telezoomsom jag inte fått kläm på än så får vi se hur det går ikväll.
Dagen som varit.
Om ni undrar varför jag är så galet aktiv just idag, och väldigt många fler dagar, så beror det på läxor. Jag lovar, jag har ett liv. Det är bara det att just idag har jag inget liv. Bara en massa läxor..
Hatt tjejen is killing me.
Vi lekte riksdag i skolan idag. Jag var socialdemokrat. Hade 13 mandat och kände mig allmänt stor och stark och mäktig. Stod där och försökte dölja mina nonstop skakande ben för min svenskalärare (som såg lite lätt road ut) samtidigt som jag argumenterade mot mina bästa kompisar i miljöpartiets anda.
Talk_nerdy_to_me.
Hey babe,
wanna come over to myspace
and twitter my yahoo
until i google all over your facebook?
Morsan ringer "Vart är du?", "På väg till morfar" så är man påväg till grannen...
Sooc. (Nya grejer.)
Som sagt, skulle ju till morfar men jag drar till min granne istället.
En liten liten gube i en liten liten lådda.
En söt kis i hamnen för ett par dagar sedan. Jag ligger mest i sängen och gosar som jag brukar göra om lördagmorgnarna. Gorde nyss det stora misstaget att måla naglarna utan kläder, inte så lyckat med tänke på den nyss upptäckta dåliga isoleringen i mitt fönster. Som väldigt få visste om var jag i Ullared igår. Fartfylld roadtrip med mamma och mina kusiner, fast mycket shoppande blev det kanske inte. Nu ska jag äta upp min gröt och se till att göra någonting av den här lördagen.
Euforisk flärdfrihet.
En söndag.
Not so fun in the sun.
Sovmorgon, en bit av mig, och ett vårtecken. Bättre fredag kunde jag nog inte vänta mig. Annars är jag rätt deppig, vet inte varför. Men bäst som jag är ska jag försöka bota det nu.
SOOC.
Straight out of camera så att säga. Jag kom hem, såg det här, sprang in, hämtade kameran, ett objektiv, sprang ut på gatan och klickade några bilder. Det blir bara fult om man ska redigera dem, så jag lät dem vara.
When there's nothing left for you to hide.
April april din sill.
Mamma drog med mig ut för att plocka ris. Jag stod mest och svor.
Jag mötte Frida min vid det blåa huset vid strykjärnet.
Gick till första bästa pizzeria och köpte vaten. Hihi!
Käkade en sån här.
Och en sån här som pizzabagaren så snällt gav oss. Hej vi är 16, men vem bryr sig.
My cute horses.
Och till sist gick vi hem till Anna den här vägen. Och om ni inte ser det så är det kära Elin Kling som går där, bilden är tagen imorse, fast det är inte jag som knappat den. Fan jag ser henne aldrig när hon är här i stan..
Fin dag och kväll i största allmänhet och det var kul att träffa lite nytt folk ( och mina käringar).
Thank you aunt.
Jag har en fin faster som köper fina klockar i de förenta staterna och skickar till mig.
Dust motes.
Juni rus.
Söndag med Jenny, och Sandra på kvällen. Bilden är från våran Mallorca resa.. eller Italien, eller Cypern jag minns inte riktig när det var. Hår. När jag ser den här bilden blir jag lite fundersam, jag kanske borde klippa mig igen. Gillade min pageperiod. Allting man gjorde blev så spontant då. Precis som klippningen, tog beslutet en kvart innan jag hade tid his frisören. Fastegentligen var det nog inte frisyren som gjorde mig spontan, jag tror det var juni.
Och som alltid kändes det som att man kunde göra vadsomhelst och vara oförutsägbar. Precis likadant som man känner varje sommar. Vänta ni tills juni, då kommer de där rusen.
Mina fans.
Och det är med dold besvikenhet jag avslöjar för er att majoriteten av mina läsare är mongolider (kan också klassas som människor med diagnosen Downs syndrom). Sprang på en på stan förut, snäll som jag är ställde jag upp på ett par fanbilder. Här har vi en av mina mest lojala läsare, som trotsade extrakromosomen och VÅGADE komma fram till mig. Sånt uppskattas ska ni veta!
DÖ INTE.
Han dog.
Ligger i gårdages kläder och gårdagens smink i min säng. Förbannade först mig själv för att jag inte drog ner persiennerna igår, men när solen väckte mig runt nio-tiden blev jag inte arg. Av någon konstig anledning sov jag uppochned i natt, med huvudet vid fotänden och fötterna vid huvudänden. Jag hör prat från köket, men vågar inte gå upp. Det låter som att vi har besök, känner inte igen rösten. Kanske är det nån från Jehovas vittnen som bjudit in sig igen. Det knakar i mina revben också, jag måste ha sovit på sidan för det känns som att bröstkorgen knycklats ihop som en papperslapp och jag vill bara att någon ska dra mina armar åt varsitt håll och räta ut pappret.
Känner inget som helst behov av att gå upp, så jag ligger nog kvar en stund till.
Logik inte matematik.
Matteprov imorn.
När jag borde ha studerat har jag bara suttit och vältrat mig med lite sånt här och bara glott på min bok. Jag vet inte riktigt om ni kommer förstå det här men jag kan ju alltid försöka. Jag nöjer mig faktiskt med min slacker stil, som jag alltid har sagt - matten kan man inte slita ur boken och kasta in i huvudet. Den finns redan där. Min matte avdelning heter inte matematik, den heter LOGIK.
Just därför är det sovtime nu.
Edit.
Fick nyss något slags ryck, så jag drog fram saxen och klippte håret.
Det du inte vet om dig själv vet tydligen alla andra.
Vårjacka. Jag får försöka pimpa till den lite.
Hehe fönsterbilder är faktiskt helt okej. Tacos är okej också.
Det var kvälls mörkret som tog över mig igårkväll. En delvis vis och delvis störd person brukar säga att när han är arg så slår han på tangenterna när han skriver, och man kan väl säga att det var det jag gjorde igår. Nu flyter det på som det ska. Dagens samtalsämne har faktiskt i största del bestått av politik. Man känner sig nästan vuxen och jag bara njuter. På bussen kom jag på mig själv med att fundera över hur det kommer sig att jag är så förbaskat smart och nere på jorden. Men egentligen vet jag att alla tänker sådär ibland.
Åh jag hade inga jävla barn då, men Karl-Johan hade två så det tog hårt på honom.
Dagen började bra, slutade dåligt.
Sovmorgon är alltid skönt, trots att regnet stod som spön i backen och rann ner i mina trasiga stövlar. Blöt och ändå pigg sprang jag in i stadens lilla Teater för att få se en skolföreställning av de aningen vilda esteterna vilket i själva verket var en orkesterspelning med knasiga gubbar. Det såg ut som att de med nån slags kombination av kärlek och ilska försökte göra sönder sina instrument. På ett väldig snabbt sätt. Jag blev nästan lite rädd, fast ändå fascinerad.
Skolan var helt okej, dock satt jag hela franska lektionen och funderade på om jag var utvecklingsstörd, som vanligt. Senare var det dags för min brors 10års kalas med massa släkt man var tvungen at skrika i öronen på. Den senare delen av dagen kan ju bara brinna upp, dö, förvinna, drunkna, "dra räva i grus" eller bara fara åt pipsvängen. Lite skönt är det ändå att just här på filosofian är det jag som är i centrum.
