New Moon
källa: the twilightmovie
Den var otrolig. Makalös, enastående, oöverträfflig, utan dess like, fantastisk, häpnadsväckande, underbar, sagolik, svindlande, fenomenal, omåttlig, kolossal, briljant, lysande.. ja mitt ordförråd börjar ta slut, men ni förstår nog om jag säger såhär;
Alla andra filmer i Världen kan slänga sig i väggen. Den här var bäst.
Jag vågade.
Jag sitter här och nyper lite i skinnet i min arm. Kycklingarmar var det någon som sa. Men nu ska jag inte gå från ämnet. Hur som helst, jag mår lite illa av det här nypandet. Efter att ha gått förbi TVen alldeles för många gånger under program om skönhets operationer. Visste ni att under huden finns ett tunnt/ibland tjockt lager fett som är gult och geggigt och väldigt äckligt? Det vet jag i alla fall. Vad jag mer vet är att mina hormoner är helt knasiga, för i vanliga fall hade jag aldrig aldrig aldrig blivit äcklad av något så vanligt.
Och det hjärtat som skulle bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is.
Bild 1. Min frukost. Lade mest in den som en demonstration mot morkret nu på vintern. Just det faktum att solen nästan försvinner är anledningen till halvkassa bilder. Bild 2 och 3. Mon portable som man säger i franskan. Bild 4. Mitt fina nitarmband.
Bild 5. Min New Moon biljett till Världspremiären. Jag längtar längtar som en dåre!!!
Var snäll för sjutton gubbbar!
Ingen vill nog vara elak, ingen vill nog egentligen vara osams med andra, ingen vill nog göra folk illa, ingen vill nog egentligen att folk ska tycka illa om en. Ärligt talat, jag tror att all ovänskap, mobbning, skitsnack bakom ryggar och liknande otrevligheter grundar i ärliga misstag och misstolkningar.
Så var snäll!
P.s. Jag måste erkänna att jag gjorde världens godaste pizza förut.
Nokia N82.
Tack papi!
Nu sitter jag här i min lite småtråkiga maskering inför ikväll, inte helt jätteskojigt eller snitsigt men det duger väl. Snart ska jag dra ner till stan och träffa tjejerna och efter det blir det godis och skräckfilm.
Blir ni förvånade om jag tar med mig kameran?
Den bästa grannen.
Min grannes hus.
Jag kommer ihåg den där dagen så väl. Den där dagen då jag och min favoritgranne blev osams. Jag var inte så tuff på den tiden. Men jag ville vara det. Så för att imponera på en släkting ropade jag högt ut i luften något i stil med att Sandra, min granne, var en idiot. Egentligen visste jag inte varför, hon var ju en kul tjej, den där Sandra. Men jag kände mig så tuff och hon hörde mig säkert inte ändå.
Efter det sågs vi inte mer. Och jag tog mig aldrig tid att fundera över varför. Sex år senare fick jag reda på att anledningen till grannfejden var det där utropet. Efter det kallar jag sällan folk för idioter, och granntösen älskar jag tills fötterna domnar.
den där lilla killen som ser så snäll ut du vet
Jag håller faktiskt med alla andra bloggare i Sverige om att den där Jimmie Åkesson från Sverigedemokraterna borde skickas på behandlingshem för hjärncells befriade människor. Att skylla Sveriges ökade våldtäkter på att "muslimerna expanderat" var rätt så idiotiskt sagt.
Jag måste faktiskt säga att jag såg den första riktiga dvärgen i hela mitt liv igår eftermiddag. Jag blev faktiskt aningen nöjd med mig själv för att mitt huvud var fritt från alla läskiga fördommar och sånt. Det första som ploppade upp i hjärnan var faktiskt tanken att den där killen såg snäll ut.
Put this on and I will never go away from you again
Nytt armband. Kärlek i materialistisk form, även om det inte är särskillt vackert.
Monday you could fall apart
Gårdagen var sjuk. Först kommer främlingar fram och konverserar på gymet, sen middagsbråk med familen, ja nästan matkrig (det flög ett par gurkor och en halv köttbulle förbi mitt huvud några gånger). Sen ville ingen be om ursäkt, så vi alla klämde in oss i bilen och köpte världens största godispåse som vi proppade i oss. Sen kom ursäkterna.
Save your soul before nothing can be done.
Det luktar bränt här.
Det kan bero på eld-incidenten som ägde rum nyss, men det låtsas vi inte om. Jag var nog en pyroman i mitt förra liv eller något liknande. Efter vad jag vill kalla en dag fylld av sömnlöshet, gitarrplirrande, fotografering, skola, och några fina kompisar ska jag ge Svenska Hollywoodfruar en stor fetdiss och sätta på en av världens bästa filmer.
Vägen till lyckan.
Egentligen är jag lite för ljus-kåt för att få äga, eller över huvudtaget äga en sån här kamera. Solnedgångar tycks vara det bästa jag vet nuförtiden. Men det gör inte mig så mycket.
Såhär såg det ut igårkväll när vi cyklade den - enligt Jenny - livsfarliga vägen mot ren lycka.
Jag vill att du älskar mig. Men jag vill att du lämnar mig nu.
Jag lyckades inte så bra med Söndagsentusiasmen. Men man kanske behöver sådana dagar ibland, ungefär som en del påstår att man måste vara ledsen ibland för att annars uppskattar man inte lyckan och glädjen i livet. Så jag har haft en tråkig söndag, dock blev den lite bättre nu när jag fick glass i stora lass!
Den första bilden är tagen i fredagskväll då jag slaggade hos Johanna och Sofia efter konserten i Göteborg.
Så var inte så högtidlig, du och din grammatik.
2 dagar, 1 timma, 42 minuter och 34 sekunder kvar tills jag får se Håkan igen. Håkan Hellström alltså. Har taggat hur länge som helst! Jag tror vi bestämde att vi skulle se honom i Göteborg redan natten vi såg honom i våras.
Håkan, Liseberg, Göteborg, Fredag.
Och förresten, det här var nog den sötaste covern jag sett, någonsin!
Magiskt men tragiskt.
Nu drar jag på klassresa med resten av samhällsbunten, vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta, men det är bara att göra det bästa av det.
Okej, så farligt är det inte. Inte alls, jag har bara annat i tankarna och så har jag fått höra att vi ska ha naturkunskaps lektioner där borta, och naturkunskap är inte direkt det roligaste jag vet.
Avsaknad, halvtaskiga TVserier och en gosig matta.
Kvällen är ung men jag måste sova. Dock har jag tre saker jag måste få ur systemet innan jag somnar.
Uno. True Blood.
Jag kan nog påstå att jag vär rätt så mycket tidigare än de flesta, såg den första säsongen för ett antal månader sen. Inte det bästa jag sett men vad gör man inte för Alexander Skarsgård?
Dos. Jag saknar min Mölndahls Sofia. Som fan.
Tres. Min nya matta är så gosig att jag funderar på att sova på golvet i natt.
bara så att ni vet,
kill a cat for coldplay
Just nu sitter jag och deppar lite.
Varför varför varför varför varför varför har ingen köpt Coldplay biljett till mig? Eller snarare, varför har inte jag köpt biljett till mig själv? Svaret på frågan har jag inte. Dock hade jag gett, eller gjort vad som hellst får att vara där imorgon. Jag skulle kunna mörda en kattunge för att få stå där och sjunga med i varenda låt, ja, en liten söt och oskyldig kattunge. Jag skulle kunna vara hur brutal som helst.
Men tur i oturen så är det ingen som erbjudit mig en biljett i utbyte mot ett kattmord, så jag får väl sitta kvar här och tjura.
Men jag är ju en snäll tjej, så jag tänkte visa två bilder från Elises nya lägenhet, väldigt mysigt måste jag säga.
Att framhäva sin inre skönhet
Hur i hela helvete klarar folk av att gå upp så här tidigt? Jag höll på att dö av chock när jag vaknade imorse, och klockan var ändå bara nio. Från och med imorgon måste jag ju dra mig upp ur sängen redan halv sju! Solen har säkert inte ens gått up vid den tiden!
Så idag är det sista dagen av sommarlovet, jag längtar faktiskt lite efter gymnasiet. Vet inte riktigt varför, men det känns som om det kommer bli en av de bättre perioderna i livet.
Någon gång i juli
Ganska tråkigt här för tillfället, jag som lovade mig själv att vara kreativ och allt det där. Jag får väl fortsätta inbilla mig att bloggen blir lite mer spännande när min nya kamera har kommit. Vilket den inte verkar göra på ett tag.
Men jag kan ju uttrycka mig verbalt så länge. Igår ryckte jag rumpan från stolen och pallrade mig iväg till min vän Sandras första innebandymatch för säsongen. Yes, ni hör ju hur det låter, jag tror, jag vet inte, men jag tror att hon är rätt så jävla duktig. Det är vad jag hört av andra i alla fall. Själv borde jag inte ha någon åsikt när det gäller sport och sånt där, men jag tycker att hon är bäst!
För övrigt ska jag berätta att det här sommarlovet har nog varit det mins överskattade i hela mitt liv.
still no butterflies
Hur många dagar är det kvar nu? Sju? Fem? Fyra?!
Fyra dagar kvar, sen är sommarlovet slut. Nej, nu är jag tråkig. Vem orkar lyssna på sånt där tjat, det får jag nog av när jag läser alla andra bloggar. Jag tänker se det från ett nytt perspektiv. Skolan börjar på torsdag, och jag tycker att det ska bli rätt spännande. Byta miljö för en gångs skull, nya områden och nya människor att lära känna. En stor del av mig längtar. Första året på gymnasiet. Samhällslinjen. Jag och vännen Lotta. Det kommer att bli hur bra som hellst.
Nej, nu får det bli ett slut på nattfilosoferandet, imorgon är en dag jag ser fram emot.
Fyra dagar kvar, sen är sommarlovet slut. Nej, nu är jag tråkig. Vem orkar lyssna på sånt där tjat, det får jag nog av när jag läser alla andra bloggar. Jag tänker se det från ett nytt perspektiv. Skolan börjar på torsdag, och jag tycker att det ska bli rätt spännande. Byta miljö för en gångs skull, nya områden och nya människor att lära känna. En stor del av mig längtar. Första året på gymnasiet. Samhällslinjen. Jag och vännen Lotta. Det kommer att bli hur bra som hellst.
Nej, nu får det bli ett slut på nattfilosoferandet, imorgon är en dag jag ser fram emot.
